Mors släkt

Creative Commons-licens
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell Licens.

Bilder och texter får ej kopiera utan mitt godkännande. Du som släktforskar kan nå mig på mailen. karingafallan@gmail.com för överenskommelse. 

Mor Ulla Britta

Mormor
Hilma Otilia Charlotta Nilsson
född 1903 1124 Sturkö, Bredavik no  21 Blekinge län.
Den 19 december 1903 döptes Hilma av prästen Edén. Faddrar var stenhuggaren Sven Andersson och hh Helena Kristina Persson från Bredavik. Modern kyrktagen 1904 01 03.
Hilma konfirmerades den 20 maj 1918. Hon gifte sig i Kristianopels kyrka den 27 juni 1930 med Karl Karlsson Lindahl född 1898 i Kungsholms församling i Stockholm. Prästen hette Frigell.
Carl och Hilma (mormor med moster Maj-Britt) Norra Femeryd Kristianopel. Maj-Britt är född 1930 varför jag tror att kortet är från 1931.



####
Mormors far
Petter Otto Nilsson född 1860 04 29 i Nättraby Aspö no 77, Blekinge län
Son till båtsman Nils Svensson Isberg och dess hustru Anna Håkansdotter. Petter Otto var gift med husägardottern Elina Maria Mathiasdotter född i Jämjö.
Moster min har berättat att Petter Otto försörjde familjen inte enbart på stenhuggeriet utan han var också mycket anlitad att mura kakelugnar.

####
Mormors mor
Elina Maria Mathiasdotter född 1867 07 11 i Jämjö, Blekinge län. Husägardotter Elina Maria Mathiasdotter ingår äktenskap med Petter Otto Nilsson  1887 02 04. De fick nio barn. Elina dog den 18 maj 1960 alltså blev hon 93 år gammal och var på det 94 året.

####
Ingrid Helena Andersdotter född 1841 01 29 i Ramdala, Granhult, Blekinge län. Hon döptes 1841 i Ramdala och fadern var vid hennes födelse häktad. Fader Anders Månsson.  Hon vidges med drängen Mathias Petersson född 1835 02 18 i Jämjö. De fick fyra barn varav endast en överlevde, min anmoder Elina. Det måste ha varit ett tufft öde att mista så många barn. Dottern Elina skulle  fylla 94 när hon dog,  men hennes syskon dog av difteri som inte var en ovanlig sjukdom förr.  Hennes make Mathias var möbelsnickare, och gjorde mycket fina möbler som tyvärr inte finns kvar i släkten längre. Mathias var också med och byggde kyrkan på Stukö. Jag har fått berättat för mig av moster Maja att när paret bodde i Augerum hade Ingrid bageri. . De flyttade 1876 till Ryd på Sturkö. Mathias och Ingrid köpte ett litet hus här.


Mathias och Ingrid Helena utanför sin lilla stuga på Sturkö. Ingrid Helenas mor hetter Maria och hennes far var båtsman Bäckström. Maria var inte gift då hon hade epilepsi som var ett hinder för äktenskap. Mannen hon hade barn med hette Anders Månsson.
 Min mormors mor Elina 94 år gammal.
#


Jag sitter och släktforskar, och har tittat på gamla foton. Alla de gamla kvinnorna har huckle eller sjalett. Min mormor hade det nästan jämt i alla fall när hon lagade mat, och till och med jag hade sjalett på 60 talet. Jag förmodar, att jag inte var ensam om det.
Numera är det oftast kvinnor från andra religioner som bär det, men vi här i landet bar det nog inte på grund av de skälen. Hur som helst spelar det ingen roll för nog är vi många kvinnor idag som har burit sjaletten på olika sätt. På tretti fyrtitalen bar men dem med knut i nacken, och det är det flera som har idag med om man vill ha lite vintagestuk på sin klädsel, och har man vad  idag så fint kallas en ”bad hair day” bär några sjalett knuten i pannan.
Ja många är sätten att bära sjalett. De gamla kvinnorna var mycket noga med sina sjaletter. De var välstrukna och knöts under hakan. Ni kan se på bilden av min mormors mor. Här bär hon vad jag tror gåbortsjaletten för de var vita och den här ser vit ut. Jag kan tänka mig att hon tog på sig fina sjaletten inför fotograferingen.
De veks också så att inga onödiga veck förekom på dem. I vardagslag var det en bomullssjalett som gällde och då var den kanske rutig och hemvävd. Under den kalla årstiden hade de ylle- eller flanellsjaletter.
Som kuriosa kan jag nämna, att gick man bort och inte var bjuden brukade man sitta med sjaletten på, men om man blev bjuden på kaffe lät man sjaletten kasa ner på axlarna för se äta med sjaletten på gick inte an. Om man istället var bjuden tog man av den direkt innanför dörren.
Till sist vill jag berätta om min mormors mors sjalett. Den vackra svarta silkeduken som den kallades för. Den är av sidan med invävda blommönster på en matt botten och glansiga blommor. Runt den sitter en 15 cm bred otroligt vacker spets. Den använde hon när hon gick till kyrkan eller till missionshuset eller till något kalas.
Det fanns en sort sjalett till som jag inte får glömma, och det var gåvosjaletten eller gåvoduken. De var också av siden och ofta i glada färger med en fransad kant.
Som ni nu har läst har sjaletten, eller om ni så vill hucklet, en historia även här i landet.